Jag gick efter forsen och och lyssnade till dess brus idag, och dess strömmande framfart genom skogarna, då kom plötsligt en dikt av Dan Andersson upp i mitt inre;
PAJSO
Du åldriga Pajso
som leker så ystert
bland fallande dammar
och rännor som brista,
du sjunger väl ännu
din ödemarks sånger
när böljorna runor
i hällen rista.
Du sjunger väl ännu,
som förr du har sjungit
i tvåmilaskogar
och sandiga dalar,
din ensamma färdsång
för den som förstår dig
och tigande lyssnar
när vildmarken talar.
Du hastat från bergen
och letet dig vägar
i ödemarksnätter
och solvarma dagar.
Du vilat i timmar
vid slumrande tjärnar,
och badat i solljus
i vårgröna hagar.
En hymn för din frihet,
en sång åt din ära,
du åldriga Pajso,
jag sjunger i natten,
när uvarna ropa
av brånad och hunger,
och granarna nicka
vid sorlande vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar