fredag 13 juli 2018

BERGSLAGEN I JULI

 Torrt i markerna...inget regn och höstlöven börjar singla mot marken.
 Gyllene blommor.
 Gränssjön i julikvällen.
 I Långvattnets land....
 Ännu en bild från Långvattnets.
 Längtans blåa blomma.
 Lilla ön i Gränssjön.
 Rallarrosen eller som den också heter Mjölkört blommar.
 Åter en Längtans blåa blomma.
Skimmer i skogen.

 UFO som ska landa på sjön?
 Här håller en gammal vedtrave på att gå in i evigheten.
 I daggkåpans mantelfåll....
 Min älskade tjärn i juninatten.
 Skogsnävan efter en oförglömlig dag.
 Bävern jobbar för fullt.
Minnen, kärlek,saknad...

fredag 27 april 2018

DET HAR VARIT ÄN LÅNG VINTER.....NU ÄR SNART APRIL TILL ÄNDA.

Det har varit en lång vinter med mycket snö och kyla. Nu har allt bara börjat så sakta att tina upp i både människor, djur och natur. Tiden går så fort, fåglarna har full fart, det porlar i bäckar och forsarna dånar med att bli av med all snö som ska bli till vatten och leta sig fram i ödemarken. Sjöarna sköljer en efter en, orrarna spelar likaså tjädern. Tranorna har återvänt och plogar med svanar syns mot himlen. Grodorna leker och det kokar i gölar och kärr av deras ljud. Människan börjar ta fram trädgårdsmöblerna, grillarna, planera så och sätta och hoppas på god skörd. Och ljuset blir intensivare och längre. Alla förväntningar som ställs inför sommaren då allt ska vara ljust, glatt, lyckligt och perfekt....inte undra på vår sommar i Norden är så kort så vi vill så mycket i både ord, tankar och handling.  Har lite foton jag tagit från Bergslagen.....



Skogsnävan har tinat upp efter en rätt tuff vinter med både det ena och andra som sargat min själ.
 
 Snart är Gränsjön fri från is, väntar på lommens skri över ensliga vatten....det är en underbar känsla när de vänder åter till våra vatten.

Det är mycket vatten i markerna, men dåligt med tjäle så det sugs upp så vårfloden blir nog inte så farlig just här.
 Tjärnen är isfri nu...det går fort om dagarna.

Det är en underbar klar vårvinterluft och doft i markerna nu. Koltrasten sjunger i sin grantopp och sänder ut bud om att han är den vackraste av dem alla att föra släktet vidare.

 Ett och annat konstverk tittar fram under snön.
 En tur till Laxtjärn....det blev en skön dag med sol och klarblå himmel och gott sällskap och matsäck.
 Här är det snart dags att plocka blåbär...ja vips så är vi där.


Vårblommorna har kämpat sig upp, här Scilla eller Rysk stjärna som den också kallas.
 Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att snart är det vår........


 Dammluckorna vid Gränsjön....man tröttnar aldrig på att lyssna till forsens brus, och den kraft och styrka som vattnet har. Den kan förtrolla dig helt. Många fina minnen finns det också...


Elias sten....här finns också underbara minnen som jag bär med mig......skrev en dikt i ett tidigare inlägg i min blogg om det.
  Det så kallade skivbordet....rätta mig om jag har fel. Vid dammluckorna.

 Vid dammluckorna igen....klart och fint vatten.


Solen på väg ner....otroligt härlig stämning.

 Där över vattnet var vår udde....minnen som jag alltid har med mig.....


 Ännu en bild över vattnet.

Månen lyste så vackert men är ännu inte full....dess strålar dansade så vackert i forsen....ännu en dag till ända som går i i evigheten.

onsdag 4 april 2018

I BÖRJAN AV APRIL...


Vägen norrut är ännu inte farbar! Den värsta kylan har nu gett sig lite här i Bergslagen. Sakta börjar dagarna bli längre och ljusare och granen strintar...ett säkert vårvintertecken. Men med tanke på den djupa snön, kylan och den hårda skaren så har skogens djur svårt att hitta föda. Det är tufft för dem nu. Har sett plogar på himlen med svanar och tranor som återkommer till vår kära Nord. Skogsduvan har börjat hoa och förbereda sig på att föra släktet vidare. Orrarna spelar, småfåglarnas ljuva musik ökar dag från dag. Men det kan bli många bakslag ännu. 



Solen på väg ner över tjärnen. Än ligger isen tjock. 



En halväten grankotte tittar fram ur isen.

                                            
Stubbarna ligger och väntar på att bli bortkörda.



Firade Påskafton med goda vänner, kunde inte låta bli att ta ett kort på dessa vackra tulpaner...ser ut som det är frost på dem.


Nu ska jag ut i månskenet....Kram från Skogsnävan

Trots kylan och isiga vindar så är jag tvungen ut i månskenet....något som alltid lockar och drar. Och så brusar forsen fram genom vildmarken, dansar mellan stenar och klingar som silverklockor...

måndag 12 mars 2018

SNÖRIK VINTER I BERGSLAGEN.


Kung Bore håller sitt grepp över oss. Det blir i alla fall vackra isrosor på fönstren....märkligt hur man kan se olika motiv om man studerar dem noga. Fåglarna har börjat fila lite mer på sina vackra sånger. Granen har börjat strinta lite och man kan emellanåt känna doften av vårvinter komma tassande om än blott för någon liten stund. Och man tycker att det bara är snöskottning hela tiden. Ja så är det i vår kalla Nord. Men det är väl det som är tjusningen att vi har våra årstider. Och att vi Nordbor är lite vemodsfyllda och många av oss längtar så efter våren och sommaren som är så kort. Själv gillar jag alla årstider, naturen har alltid något vackert att visa upp.


Man kan tro att det är ett  UFO eller ett parasoll när man kollar på rutan.

När månen vandrar sin tysta ban och tittar in genom rutan.....Det är något speciellt med månskenet och de magiska nätterna oavsett vilken årstid det är.




Tjärnen syns mellan träden men än är det en bit kvar tills tranorna kommer till myren, lommens rop över ensliga vatten, grodornas lek....


Likt bommulstussar ligger snöbollarna på grenarna.



Fars tall står kvar än....ståtlig och grann....


Tjärnen en dag i mars.


Vägen ner till sjön....


Dags för släktforskning.....så intressant att få reda på sina rötter m.m.