tisdag 18 februari 2014

FUNDERINGAR UNDER SOLSKENET I FEBRUARI....

Ja nu har solen visat sig ett par dagar.....igår från en klarblå himmel. Det är en fröjd att vandra i snön och se hur hundarna riktigt spritter av glädje att få känna solen. De tumlar runt och busar. När vi kom in vid stugan så fick de grillkorv som Frida passade på att gömma och böka över snö med nosen. Väl påpassad av de andra som snabbt var där och skulle sno till sig hennes bitar efter att ätit upp sina först....men tji fick dom, Frida var snabbt framme och käkade upp sina. Spillkråkan, kråkorna och tofsmesen höll konsert uppe på berget idag....livsandarna börjar sakta att väckas till liv, men det ska ner mer snö än. Uppe på hygget stod tre älgar och tittade förvånat på oss när vi kom förbi och talade och skrattade. De hade ingen vind av oss så de stod lungt kvar. Ja en sak är då säker....i naturen kan du vara fri och hämta kraft. Jag har haft hundar sedan jag föddes och ju mer man umgås med människor dessto mer älskar man hunden.....den finns alltid där, dömer dig aldrig, talar aldrig illa om dig,  är en vän i vått och torrt och den sviker dig aldrig, lovar aldrig en massa som de sedan inte håller.......slitna ord kanske men ack så sanna.

 
Här min älskade Nalle han var med mig jämt och var min trogna vän i vått och torrt. När sorgen drabbade vår familj så fanns han troget vid min sida, och en oersättlig tröst.
 
 
Lilla Tindra som spanar efter matte och hundarna.
 

 
 
Här var man ung och grön som man säger....här med Bella en av mina älskade Gråhundar.
 
 
 
 
 

lördag 15 februari 2014

FEBRUARIBILDER

 
Nu är det drygt ett år sedan min kära Stig gick bort....saknar honom så....
 
 
Jag har i alla fall tagit lite bilder mellan snöskottning och annat.
 
 

 
Här är det full fart på vattnet på sin väg genom skogarna och sjöarna.

Det är nästan så man sugs med i den starka och dånande kraften.
 

Iskristaller.

 
 Forsen i full frihet.



 Lite mer vatten och is.
 
 
Mer iskristaller.
 
 
 Samma vy men lite olika ljus och vinklar.


 Kanppt att man törs gå över den smala spången....
 

 Den här dammen brast 1977.


 Spår från en svunnen tid....


 Den gamla ruinen.


 Här dansar minnenas vindar från förr genom fönstren.....



 Mycket slit och mannakraft har gått åt för de som en gång satt upp det här gamla oxstallet.....och inte att förglömma djurens hårda arbete och villkor...