torsdag 4 januari 2024


 EN VACKER VINTERDIKT

AV DANIEL FALLSTRÖM





Som en isig kupa välver
himlen rymden över oss,
och ur vinterskyar skälver
någon gång ett stjärnebloss.

Se, hur blekgrön stjärna darrar
som en köld i frostigt blå-
hör, hur vita marken knarrar,
fast du lätt den trampar på.

Allt i dvala vilar fruset,
svept i drivans glittervitt,
spöklikt flammar norrskensljuset 
över molnens skuggvärldsritt.

Som ett fält av liljor blommar
sjön, där du i solljus sam,
och som dödens helgedomar
stiga bergen vita fram.

Jordens öde tycks fullkomnat                                                              
livet finns ej mera kvar,
trädens växt och floden domnat
vinden inga vingar har.

Här i blåvitt månskensflöde
leva endast du och jag
runt omkring oss skuggor, döde-
aldrig ljusnar någon dag.

Isens paradis och nattens
breder sig omkring oss två
blixtrande i frusna vattens 
klara speglar stjärnor stå,

I din blick dock livet brinner,
i din puls dess flammor stå-
därför döden ej oss hinner
där vi genom natten gå.