TANKAR....

Står en kväll och tittar upp mot himlen nu i slutet av augusti och ser att fler och fler stjärnor syns på himlen. I vårt hem deklamerades det mycket dikter och nu när jag stod ute vid stugan och blickade uppåt det oändliga universum så kom jag ihåg en dikt av Edith Södergran;

STJÄRNORNA

 

När natten kommer

står jag på trappan och lyssnar,

stjärnorna svärma i trädgården

och jag står i mörkret.

Hör, en stjärna föll med en klang!

Gå icke ut i gräste med bara fötter;

min trädgård är full med skärvor.

 

Vad jag gick försiktig med min hand i mors eller fars och undrade om det skulle krasa under våra fötter när en stjärna föll....så magiskt och förtrollande det var..

 

 

Ja nu får vi gå in i hösten och tänka på att vi haft en fin sommar med mycket solsken. Nu börjar den tid då naturen börjar målas om i de vackraste färger från sin palett. Alla årstider har sin tjusning och det är en gåva att få bo i ett land med så varierande årstider.

 

 

 

Längtans blåa blomma...

 

Tänk när trollen samlar säckar fulla med ängsull för att sova på.....

 

 

 

En bäck i Bergslagsskogen.

 Älvornas dans över Midtjärnen....

 

 

 

 

7 augusti

Igår for åskguden Thor över himlen med sina bockar, det blixtrade, dundrade, regnade och vindens framfart genom skogen böjde många träd och en del knäcktes av dess framfart. Luften blev rensad och frisk för en stund.  Man har den största respekt för naturkrafterna och kan inte göra ett dugg åt det....då är vi små vi människor. Får säga som dom säger i norr; "det är ju ingen idé att vara rädd för man blir bara orolig". Min ena hund Åsa är väldigt rädd men efter ovädret tog vi en tur och kollade lite.

Efter ovädret kunde man se ångorna stiga från källorna i skogen...det var en trollsk stämning att titta ut över höjderna när mörkret så sakta kom smygande....

 

Doften från myrarna, mossarna och den vackra skymningen gjorde tjärnen så vacker.....

 

 Godnatt från Skogsnävan i Bergslagsskogen..........

2 AUGUSTI

Så var det dags att kliva in i augusti....och undra var våren och sommaren tog vägen. Tiden bara flyger iväg, men det är bara att "åka" med...Nu får man vänta på Surströmmingen och Kräftorna. Det var så spännande att få följa med min far och fiska kräftor, vi hade länge ett fint vatten men tyvärr så tog pesten det med. Men det var mysigt att ut och vittja burarna och sedan få äta dem kokta på mors speciella sätt.  Det har blivit en del turer runt i skogarna och några bilder.

 

 

Efter en jättevarm dag så var det skönt att gå efter den gamla skogsvägen och känna den svala luften komma sakta, det var alldeles tyst...bara forsen som brusade i fjärran.

 

  

 

Den här vackra sländan slutade sitt liv på bladen och får nu återgå till kretsloppet och in i evigheten.

 

  

 

Vägen ner till tjärnen från stugan....

 

 

 

Tänk vad gott det kan vara med nygräddade våfflor.....mums..

VID DET GAMLA TORPET.....

 

Till en ledsagerska.

 

 

Du kom med en sommarbukett

kom från den gamla ängsmarken,

sökande efter fler blommor

långt från hårda allfartsvägen.

 

Du kom leende genom tunga grindstolpar,

ståtligt ställda åt sidan

för att markera din väg

in till hemmets trådgardiner:

en skir slöja mot ljuset,

ett klart mönster mot kvällningen.

 

Blommorna du plockat blev du,

blev rörelse, stillhet och värme.

--Så minns jag våra år av kärlek,

en bukett av blommor i den hand,

som skapar värden och innehåll.

 

Vid stuggaveln blommar syrener på nytt.

Prästkrage, mandelblom, vitpyrola och natt-

viol väntar på oss i nya stunder,

ända tills vår bukett av liv söker jord.

Kom att tänka på den här vackra dikten då jag stod i månljuset och tittade ut över de gamla ängarna som badade i den vackra skymning och månljus vid det gamla ödetorpet. Kanske satt mannen här och såg sin kvinna komma över ängarna med en bukett av de doftande blommorna.....

 

 

 

 

 

 

 

 

 Det är inte konstigt att vi folk i Norden blir lite vemodsfulla under sommaren, det nordiska kynnet, sommaren är vacker men så kort.......

 

EN KVÄLL VID "MIN" VACKRA TJÄRN.....

Under alla år här i skogen så har jag ofta återvänt till "min" vackra tjärn. Intill tjärnen ligger det gamla torpet som håller på att gå in i evigheten, naturen tar sakta tillbaka det i sitt kretslopp. Här uppe har jag upplevt många fina stunder....det är en plats som är nästan magisk....tog lite bilder.

På den här asplågan kan man sitta och se ut över den vackra tjärnen, höra lommens rop, se älgen dricka vatten, bäverns kamp med att ta ner sina aspar och höra skogen alla ljud och känna alla dofterna......

                                               

Här var en gång åkrar som brukades.

                                                                        

Tjärnen i aftonljus innan solen går ner....

Se så vacker den är i skymningen, som de vackraste av ögon är tjärnen,

lätt att drunkna i.

  

Så var den vackra kvällen till ända....

                                     

VITA SKOGSNÄVOR....

Var tvungen att visa de här vackra bilderna på vita Skogsnävor som mina kära vänner Marie och Roger skickade till mig från Fulufjäll-Sälen, tack......

                    De vita Skogsnävorna (Midsommarblomster) är vanligare ju längre upp
                    i landet man kommer.  

En vacker dikt av Dan Andersson

 

 

 

 VISA

Min kärlek föddes i lustfylld vår,

på stränder av lekfullt dansande vatten,

och vildhonung drack jag i ungdomens år

på ängar våta av dagg i natten.

Min kärlek föddes vid Paiso älv,

där laxarna hoppa och gäddorna jaga.

Där vart den en visa som sjöng sig själv,

en vildes rus och en spelmans saga.

Den sjöd i mitt blod varje svallande vår,

pånyttfödd att locka och vinna,

den sjöng där all världen i vinrus går

och jord och himlar brinna.

Men aldrig mera älskar jag så

som i rosornas år, som vid Paisos vatten,

min kärlek är gammal och grå,

och hittar ej vildhonung mera i natten.

Av Dan Andersson (Svarta ballader 1917).

            Dan Anderssons dikter ligger mitt hjärta nära, minns när jag var med far antingen ute i skogen eller när vi åkte bil så deklamerade han alltid dikter och sjöng så man fick med sig det redan som litet knyte. Fast dikterna är gamla så har de alltid berört oss människor, om naturen, och funderingar över vår tid på jorden och om vad som finns" bortom bergen, blommorna och sången..... " Det finns så mycket vackra dikter som aldrig kommer fram men som kanske kan få oss att stanna upp i vår stressade tillvaro och får en tid av oss att läsas och fundera över.....