En vacker dikt av Dan Andersson

 

 

 

 VISA

Min kärlek föddes i lustfylld vår,

på stränder av lekfullt dansande vatten,

och vildhonung drack jag i ungdomens år

på ängar våta av dagg i natten.

Min kärlek föddes vid Paiso älv,

där laxarna hoppa och gäddorna jaga.

Där vart den en visa som sjöng sig själv,

en vildes rus och en spelmans saga.

Den sjöd i mitt blod varje svallande vår,

pånyttfödd att locka och vinna,

den sjöng där all världen i vinrus går

och jord och himlar brinna.

Men aldrig mera älskar jag så

som i rosornas år, som vid Paisos vatten,

min kärlek är gammal och grå,

och hittar ej vildhonung mera i natten.

Av Dan Andersson (Svarta ballader 1917).

            Dan Anderssons dikter ligger mitt hjärta nära, minns när jag var med far antingen ute i skogen eller när vi åkte bil så deklamerade han alltid dikter och sjöng så man fick med sig det redan som litet knyte. Fast dikterna är gamla så har de alltid berört oss människor, om naturen, och funderingar över vår tid på jorden och om vad som finns" bortom bergen, blommorna och sången..... " Det finns så mycket vackra dikter som aldrig kommer fram men som kanske kan få oss att stanna upp i vår stressade tillvaro och får en tid av oss att läsas och fundera över.....