VID DET GAMLA TORPET.....

 

Till en ledsagerska.

 

 

Du kom med en sommarbukett

kom från den gamla ängsmarken,

sökande efter fler blommor

långt från hårda allfartsvägen.

 

Du kom leende genom tunga grindstolpar,

ståtligt ställda åt sidan

för att markera din väg

in till hemmets trådgardiner:

en skir slöja mot ljuset,

ett klart mönster mot kvällningen.

 

Blommorna du plockat blev du,

blev rörelse, stillhet och värme.

--Så minns jag våra år av kärlek,

en bukett av blommor i den hand,

som skapar värden och innehåll.

 

Vid stuggaveln blommar syrener på nytt.

Prästkrage, mandelblom, vitpyrola och natt-

viol väntar på oss i nya stunder,

ända tills vår bukett av liv söker jord.

Kom att tänka på den här vackra dikten då jag stod i månljuset och tittade ut över de gamla ängarna som badade i den vackra skymning och månljus vid det gamla ödetorpet. Kanske satt mannen här och såg sin kvinna komma över ängarna med en bukett av de doftande blommorna.....

 

 

 

 

 

 

 

 

 Det är inte konstigt att vi folk i Norden blir lite vemodsfulla under sommaren, det nordiska kynnet, sommaren är vacker men så kort.......