Träd på boplatser....

Här i Hammarbacken finns ett gammalt Skogvaktarboställe med en tillhörande "park" av olika trädarter. Blan annat bok, sibirisk gran, skogslind m.fl. Många Jägmästare, Kronojägare och Skogvaktare planterade olika och lite udda träd på sina boställen, och som inte är så vanliga i den växtzonen. På Hällsjötorp finns lärkar som är stora som sitter i rad och även en rad med gamla bokar.Det bodde en Skogvaktare där och det förklarar saken. Hade kontakt med en Jägmästare Kardell som forskar på bok och som passerade Hällsjötorp och tog kontakt med mig om detta. Min far var bl.a. i tjänst på Öster-Malma, Linköpings revir. Han tog då upp ek, bok och olika trädslag och satte, en del tog sig och är idag kvar, men en del klarade inte omställningen.Min farfar satt bok när han kom från Norrland och ner till Malingsbo, och det som jag sett är kvar är i Södra Kloten där min farmors kusins mor Anna-Britta bodde, de står som en liten allé där. Det här har berättats för mig av far och farfar så det förklarar varför det finns lite udda träd på en del ställen, och sedan kan de dyka upp på andra ställen pga självföryngring.....

                                         Här är en bild som jag tog i Hammarbacken av de
                                         stora bokarna där underifrån.

Tallen

Lite smått och gott om tallen.....

                                                
Till Sverige invandrade Pinus silvertris efter istiden och fann sig väl till rätta här. Den behöver inte mycket näringsämnen för att slå rot, ex på myrar och bergsskrevor deär den växer långsamt. En martall som är en man hög kan vara lika gammal som en tjugofem meter fura som växt i god jord och ljus. Tallen kan bli många hundra år, finns en här på skogen som var liten planta då då Gustav Wasa regerade. Under försommaren sprids de solgula hanblomställningarna sitt pollen. Honblomman liknar pepperkorn och sitter i spetsen på årsskotten. Efter pollineringen bildas en liten mörkgrön kotte, som efter vinter och under sommaren befruktas, växer ut till full storlek och sedan mogen att sprida sina frön.Tallens yttersta fina rottrådar lever i samlevnad med en del svamparnas så kallade rötter ( mykorrhizatrådar) så runt en tall kan du hitta bl.a smörsoppen som är en god matsvamp och en del kremlor. Det sägs i folktron att tallen hörde till trollen och häxornas värld och nåde den som fällde en sådan, de skulle straffas av de underjordiska. Förr fanns det stora tallar efter resvägarna där många stannade och vilade och tog sig en sup, därav namnet suptallar. Tallar som var stora och stod ensamma kunde bli "bortsättarträd" där man tog en träflisa och skrapade på en böld, tandvärk eller där man hade ont och satte sedan flisan i tallen och då skulle man bli av med det onda. Många masurbjörkar har folk trott varit böldtallar som folk satt sina onda bölder i.  Tallen har används till olika medikamenter, tallstrunt ( ett gammalt ord för årsskott), de är saftiga och jätterika på C-vitaminer som man botade kroppen med. Minns när jag var liten så skulle man tugga i sig det för det var nyttigt. Min gammelfarfar badade mycket i tall barrsolja, och det är verkligen skönt. Fanns att köpa på Apoteket förr Enkars tallbarrsolja som man blev så len och skön i kroppen av. Man kunde bota skjörbjugg och det användes av svenska handels och örloggsflottan. Att krydda brännvinet med tallstrunt och gröna kottar ska vara rena dynamiten för hälsan. Furan är den mest utnyttjade träslaget inom skogsindustrin, råvara för pappersmassa, byggnationer, panelväggar, slipers, möbler m.m. och inom kemiska industrin får du tjära, terpentin, ättikssyra, aceton, träsprit, harts m.m.
Och alla har väl hört om tjärdalar där under mo och mossa som pyr kommer så småningom den svarta tjäran rinnande. Ordet tall sägs komma från ett indoeuropeiskt ord tolna som ska betyda "som stiger mot skyn" men som man också kallade eken från början. Tjäran var en av vårt lands viktigaste exportvara från 1400-talet och fram till de stålbyggda fartygen började komma. Tallen kallade ofta för Kungaträdet. Här är en strof ur Verner von Heidenstams målande dikt om Tiveden;

                                         Hör furornas dova sorgemusik
                                         med förstämda trummor och tubor i moll,
                                         med blåkullahymn med suckar och skrik
                                         i ödemarken diktad av troll!

På min fars Kronojägaruniform så sitter ett förgyllt märke med statens tre kronor och på högra sidan en tallkvist och på den vänstra en ekkvist och båda grenar ut från ett skovelhorn av älg. Ja det finns mycket att skriva om våra träd, kan vara roligt att få dela med sig av en del.

Saknaden av en kär vän.....

En mycket kär vän har gått bort......och saknaden är för mig mycket stor.

Stig var ett äkta naturbarn, född i de djupa skogarna, en riktig arbetskarl, skicklig jägare, fiskare och skicklig skogsman. Han var plikttrogen, noggrann och fanns alltid där både på det privata planet som i sitt jobb och i vår hembygdsförening. Sitt barndomshem tillika skogsbruk var hans allt. Jag har känt honom sedan 1982 då han jobbade som Skogsförman åt Domänverket, senare Sveaskog. Han ställde alltid upp för allt och alla. Vi har genom åren kommit varandra väldigt nära.....tack Stig för allt Du gav mig......och jag ska bädda ner ditt minne djupt i mitt hjärta......och vårda det med ömhet......



Här står Stig med en gädda han tog här i

Gränssjön på 80-talet den vägde 12,6 kg.



Den här 14-taggaren fällde han vid

Bockhälla under älgjakten 2009.

Här sitter Stig och skär fläsk till Kolbullarna

som vi hade vid En dag vid forsen 2012.  

Låt Din själ få sväva över skogarna, bergen och dalarna,

över dina barndoms stigar och jaktmarker.

 

Låt skogen famna Dig varsamt och bädda in Dig i

evighetens sommar........

 Anna-Britta (Skogsnävan)

Foton i vintern

                           Se, vilken stor och ståtlig gran som vi har här i Hammarbacken.

                                       Den gamla björken är inte så liten den heller, men
                                       börjar bli lite till åren.

Nej nu ska jag ta kväller som man säger, men det har varit

                                  en rolig men intensiv helg under årets Vinterspår.

Vinterspår.....

Hammarbackens Hembygdsförening vilken jag är ordförande i har nu i helgen haft något som
kallas för Vinterspår. Det inom Lindesbergs kommun där olika kulturprojekt  växer fram utifrån deltagarnas egna visioner som det står på broschyren. Vi har traditionsenligt hemlagad Älgsoppa, Bergslagssmörgås, Hammarbacksrufsor och annat gott som man kan smörja kråset med. Underbart vackert bildspel från naturen här i Bergslagen tagna av Stefan Helsing. Storytellern Taina Luodelahti berättade ur Kalevala och vår egen Anders Luth berättade några roliga historier. Det har varit en givande helg med mycket trevliga möten med människor från olika håll som hittat upp i skogen.

När jag ändå nämner ordet Vinterspår så runt om huset och de andra byggnaderna så har vargen varit, troligen två stycken och satt sina avtryck i snön........Ja här uppe i tassemarkerna finns det både varg, björn och lo.

Granen

Idag när jag och hundarna gick en promenad vid stugan så fick jag se att en gran redan börjat strinta. På vårvintern så släpper granen det yttersta på sina grenar när det börjar bli dagsmeja ute. Ordet strinta har jag hört från far och farfar, skulle vara en gammal norrländsk skogsterm.
Ja om granen kan man säga mycket. Den bli dryga fyrtio meter, men det har funnits exemplar på c:a femtio meter. I norr är den "slokigare" som beror på att de är anpassade för mycket snö. Ordet Gran är ett germanskt ord för spetsig eller liknande. Olika namn kan den också ha i folkmun pga dess form bl.a tårgran, klotgran, ormgran, bordsgran, pelargran m.m. Sådana granar som var lite annorlunda kunde folk hägna in och där offrade man en slant eller bön om kärlek, bli väk tandvärken eller annat du ville få i ditt liv eller bli av med. Det sägs att den som sågade ner en sådan skulle få alla sjukdomar på sig som folk försökt att bli av med. Sedan att ha julgran kommer från Tyskland och kom så småningom att först hamna på våra slott där de prydde gårdsplanen, på 1800-talet flyttade den in och fanns i var mans hus. Man prydde även gårdsplanen vid bröllop och begravningar. Äktenskapet skulle bli lyckligt för granens gröna barr. Till många begravningar var stegen man gick till sista vilan strödd med hackat granris stod även granbuskar och toppar brutna i riktning mot kyrkan. Då värnade de gröna barren mot alla onda makter som annars kunde komma i i en vilsen själ.Omkring 3000 år före Kristus födelse var klimatet gynsamt så granen kunde göra sitt intåg över norska och svenska halvön, och idag är den vårt vanligaste trädslag. Han och honblommor växer på samma träd. Blommorna slår ut på försommaren ( den finska romanen Sången om den eldröda blomman titeln är granens blomma). Det kala fröt under de röda honblommorna befruktas, hårdnar genom en förvandling till kottar. När den släpper sina frön ur kotten så är der smaskens för, möss, ekorrar, hackspettar, korsnäbbar m.fl. Av granen görs pappersmassa, möbler, husbyggen, fartygsmaster, telefonstolpar, flaggstänger, takspån m.m. Barken var rik på garvsyror som man använde inom skinnberedning. Av gamla långsamt växande granar får du den vackraste klang i en fiol. Sameran gjorde båtar av gran, lätta att bära. Vem minns inte när man fick tuggkåda, skulle vara som tuggummi. Man kunde bota hosta med att ta en bit kåda varje morgon. Jag har en väderpinne av gran som man kan spå väder med. Den pekar upp om det blir klart och uppehåll men ner vid regn, men på något sätt är min pinne tvärtom, tänkte nog inte på det när jag satt upp den. Den fick jag av Gunnar Hellström nu dryga nittio som arbetat i skogen här uppe i Hammarbacken. Ja det finns massor att skriva om granen. Själv kan jag inte vara utan min Skogs och Granhonung varje morgon, den är ljuvlig. Kom också att tänka på ett gammalt ordspråk; Den som lyss till skogen sus får annat arv än den som föds vid en gata. Det ligger mycket i det. Tänk på rötterna på en gran, det finns hur många olika former och hur de slingrar sig över, under, på hällar, skrevor för att stå stark när stormarna rasar.

23 januari, kallt men vackert.....

Ja idag skriver vi den 23 januari. Var ute en tur runt Midtjärn. Fast det var kallt så var det en vacker vinterdag, skönt att bara gå och försöka ladda sin kropp och själ med energi. Har också varit ute flera kvällar i det vackra månljuset, det är som att vandra i en annan värld, allt är så stilla, tyst. Forsen slingrar sin glimmande väg i månljuset, bara den och rävens skrik hörs i fjärran. Månen lyser upp snön som glimmar likt små kristaller. Tog några bilder......

 Några grässtrån stack upp ur snön, de såg så vackra ut där de glimmade i solnedgången men svårt att få det på bild.

Visst är grenarna vackra när Kung Bore pudrat dem med vatten och kyla.

Ett försök att fånga månen nere vid forsen. Termometern visar dryga 20 minus så det var skönt att komma in och ta en kopp med varm choklad.