STRÖVTÅG

 

Vi packade ryggsäcken med kaffe, mackor och lite annat smått och gott och styrde kosan norrut en kväll då regnet och snön låg hotande i fjärran. Det var nog ingen perfekt dag för picknink men ibland så är det något som drar och man vill uppåt finnskogarna och få fylla på både kropp och själ med barrskogsluft, den trollska stämningen och de trevliga människorna där..... 

 

 

 

Tog lite bilder mellan snögloppen...

 

 

 Väl framme vi Långvattnet så började man ana att ovädret var i antågande....det går liksom vägar på sjön och då brukar det inte dröja förrän det blir nederbörd. Var på väg upp på Storberget men då spöregnade det så det fär bli en annan gång.

 

 

 

Långvattnet. 

 

 

 

 

 Här var det tänkt att bli en varm brasa men vi ångra oss.

 

 

 Här är det skönt att sitta när det är vackert väder och man kan höra lommens skrik....och njuta av stillheten

 

 

 

 

 En fin sten.

 

 

 Tallarnas slingrade rötter.

 

 

Och här är "hemlighuset" någon har karvat in det obligatoriska hjärtat. 

 

 

Det var tyst och stilla i den lilla finnmarksbyn....

 

 

 

Lekande vatten...det ändrar sig hela tiden, porlar och slingrar sig, kastar sig mot stenar och strömmar vilt genom vildmarken.

 

 

 

 

 Vackert.

 

 

 

Svårt att fotografera vatten i rörelse men det får väl duga. 

 

 

 

Ja en bild till sedan fortsatte vi 

 

 

Vitsipporna började kura ihop sig i det kyliga vädret....var är solen som ska smeka dess vita kronblad?

 

 

 

Brrrrr, blött och kulet, skönta att mina tre ulltussar fick komma in i bilen och få värme

 

 

 

 

 Vet inte hur den här bilden blev, ser ut som om jag har silverspray i håret, jag som aldrig använder sådant? Fotografens fel...ja vem vet...

 

 

Solen tittade fram en liten stund för att påminna att där någonstans bakom regn och rusk så finns jag..

 

 

 

 Fick följa med en bild på ett Lärkträd....dock ej från samma kväll.

 

När vi kom hem så var vi lite frusna så det var inte dumt med varm choklad, och lite som satt fart på blodomloppet och sedan mysa under fällen. Tog fram en bok jag fick av en god vän till mor, far och mig från Kiruna, Elin Andersson , kultursekreterare där och som skrev mycket dikter bl.a i boken Blåbärsfötter. Nu blev det en annan diktare ur den boken som jag tog till mig nu.

 

NÄR DU SER PÅ MIG.

 

När du ser på mig

är jag drottningen av Saba.

Himlens stjärnor är diamanter i min krona

Norrskenet är min mantel

med tusen snökristallers mönster på.

 

När du ser på mig

porlar glädjen inom mig

som vårens friska fjällbäck.

Till fåglars sång dansar jag

viktlös

på blommande sommaräng.

 

När du ser på mig

djupnar höstens glödande färger.

Den sista rosen rodnar

förföriskt doftande.

Den svarta myllan väntar på

frön från äpplet jag gav dig.

 

Anette Sandgren

 

 

Så somande vi lungt och stilla under fällen, utanför dansade vindarna, snön och regnet, i väntan på att våren gör sitt intåg....

VÅRVANDRING.....

Det blåste ömsom kalla vindar och solskensstrålar då jag tog en vandring runt den lilla byn. Jag kände vindes lek i mitt hår... tänkte på allt underbart som varit och saknaden av en kär vän....det fattades något men ändå så kunde jag känna en märklig närhet av värme strömma in i mitt hjärta....

Den lilla porlande bäcken på sin väg genom skogen....klingande likt ett pärlband av små silverbjällror.

 

 

En fin gammal dörr.... 

 

 

Den här kvasten målade jag för några år sedan.....kanske ska ta den till Blåkulla...börjar ju dra ihop sig till påsk.... 

 

 

Vid den här slipstenen har det slipats mycket liar inför slåttern...... 

 

 En vacker gammal dörr nött av tidens tand.

 

Gediget hantverk i finnmarksbyn.

Tänk vilket jobb som är nerlagt på att timra dessa knutar.

 

Oj...en jättechokladboll eller svamp....eller...?

Tog med en bild på konstnären Axel Borgs vackra älgtavla.

 

Blev lite frusen efter turen i byn så nu fick gosetröjan åka på efter en varm dusch.

 

 Stjärna efter stjärna

syns nu vakna till

nattens doft av längtan står

än nästan still.

Genom hav av drömmar

styr förutan ro,

styr min själ

emot din själ,

emot dess bo.

Den är din för evigt,

tag emot den

tag.

Du skall veta,

att jag ger dig detta jag.

 

En vacker dikt av Emanuel Geibel.

 

 

 

 

 

 

 

 

 



MARS MÅNAD MED SOL, SNÖ OCH REGN.....

Ja då skriver vi mars månad....nu är vädret lite skiftande, ena dagen vårvärme, nu i natt har det snöat igen och det blåser kalla vindar, en del träd har brakat. Sjöarna är som gott snart isfria, tidigt för året. För lite sedan innan isen gick så såg jag fyra vargar komma i rad gående över sjön. Spåren efter dem dyker upp runt stugan lite då och då. Nu är ju tiden för unghannarna att skaffa sig egna revir. Även lodjurens spår syns omkring oss så nog har vi mångfald här. Och älgens spår syns ochså på våra vandringar ute i skogen och runt huset. Ja tänk om jag haft kameran med när vargarna kom....men icke. Snart så kommer våren och sommaren med stormsteg så då får vi klaga på att det blir för varmt, vi i Sverige talar alltid om vädret, men det är i alla fall en lycka och ynnest att bo i ett land där vi har olika årstider, alla har sin tjusning och naturen ändrar sig hela tiden.....

 

Tänkte på en sak när vi var ute och gick att vart efter det blir ljusare och varmare så börjar vi städa ut vintern och damma, putsa, feja och köra skräp osv. Då tänkte jag att alla har vi ett vackert skrin i vårt inre som också behöver en vårstädning, men som kanske legat där i många år utan att vi öppnar det och sett vad vi bär med oss. Nej fram med det, damma av det och öppna det, längst inne i mitt finns ett fack där alla de varma och kärleksfulla  människorna som funnit och finns i mitt  och ditt liv och gett och ger oss kärlek, äkta vänskap och som finns där för oss i vått och torrt och som är som skinande diamanter. Ta ut dem och lufta dem och bädda sedan ner  dem tryggt och fint i skrinet. Sedan finns de där andra som på ytan kanske skiner och glänser som guld, men som visar sig bara var lort, och som smulas sönder beroende på deras falskhet, fagra ord, löften och svek och deras usla sätt att behandla sina medmänniskor. Nej bort med dem, bort med alla energitjuvar, och börja stoppa in det som verkligen betyder något och ger dig något som berikar ditt liv.......då ska du se att ditt skrin kommer att skina och stråla av värme och kärlek.....och att det känns gott att bära med sig..... bara en tanke....

 

 

Skogsvägarna börjar sakta tina upp...

 

 

 

 

Ett fruset älgspår.

 

 

 Ömsom snö...

 

 

Som vackra klara ögon...

 

 

 

Nu är det bråttom att frakta bort stubb och ris....gäller att hålla sig på vägen när man möter de här bjässarna i kurvor och slingrande vägar här uppe på Hammarbacken.

 

 

 

Växlande väder....klär granen i olika kläder...

 

 

 

 

Ett hus  i vintervila...

 

 

 Just nu längtar jag till en mysig fiskehelg och heldagskväll i timmerkojan..härliga minnen....

 

 

Stugan i vinterskrud.....

 

 

Hittade några häftiga foton som en vän gjort...det går att leka med bilder...otroligt.

 

 

Häftigt....vad man kan trixa...

 

 

 Kanske dags att flytta till solen och värmen.......

 

 

 

 Står inte på förrän man kan ta ett dopp i "min" tjärn.....

 

 

FUNDERINGAR UNDER SOLSKENET I FEBRUARI....

Ja nu har solen visat sig ett par dagar.....igår från en klarblå himmel. Det är en fröjd att vandra i snön och se hur hundarna riktigt spritter av glädje att få känna solen. De tumlar runt och busar. När vi kom in vid stugan så fick de grillkorv som Frida passade på att gömma och böka över snö med nosen. Väl påpassad av de andra som snabbt var där och skulle sno till sig hennes bitar efter att ätit upp sina först....men tji fick dom, Frida var snabbt framme och käkade upp sina. Spillkråkan, kråkorna och tofsmesen höll konsert uppe på berget idag....livsandarna börjar sakta att väckas till liv, men det ska ner mer snö än. Uppe på hygget stod tre älgar och tittade förvånat på oss när vi kom förbi och talade och skrattade. De hade ingen vind av oss så de stod lungt kvar. Ja en sak är då säker....i naturen kan du vara fri och hämta kraft. Jag har haft hundar sedan jag föddes och ju mer man umgås med människor dessto mer älskar man hunden.....den finns alltid där, dömer dig aldrig, talar aldrig illa om dig,  är en vän i vått och torrt och den sviker dig aldrig, lovar aldrig en massa som de sedan inte håller.......slitna ord kanske men ack så sanna.

 

Här min älskade Nalle han var med mig jämt och var min trogna vän i vått och torrt. När sorgen drabbade vår familj så fanns han troget vid min sida, och en oersättlig tröst.

 

 

Lilla Tindra som spanar efter matte och hundarna.

 

 

 

Här var man ung och grön som man säger....här med Bella en av mina älskade Gråhundar.

 

 

 

 

 

FEBRUARIBILDER

 

Nu är det drygt ett år sedan min kära Stig gick bort....saknar honom så....

 

 

Jag har i alla fall tagit lite bilder mellan snöskottning och annat.

 

 

 

Här är det full fart på vattnet på sin väg genom skogarna och sjöarna.

Det är nästan så man sugs med i den starka och dånande kraften.

 

Iskristaller.

 

 Forsen i full frihet.

 Lite mer vatten och is.

 

 

Mer iskristaller.

 

 

 Samma vy men lite olika ljus och vinklar.

 Kanppt att man törs gå över den smala spången....

 

 Den här dammen brast 1977.

 Spår från en svunnen tid....

 Den gamla ruinen.

 Här dansar minnenas vindar från förr genom fönstren.....

 Mycket slit och mannakraft har gått åt för de som en gång satt upp det här gamla oxstallet.....och inte att förglömma djurens hårda arbete och villkor...