Vi packade ryggsäcken med kaffe, mackor och lite annat smått och gott och styrde kosan norrut en kväll då regnet och snön låg hotande i fjärran. Det var nog ingen perfekt dag för picknink men ibland så är det något som drar och man vill uppåt finnskogarna och få fylla på både kropp och själ med barrskogsluft, den trollska stämningen och de trevliga människorna där.....
Tog lite bilder mellan snögloppen...
Väl framme vi Långvattnet så började man ana att ovädret var i antågande....det går liksom vägar på sjön och då brukar det inte dröja förrän det blir nederbörd. Var på väg upp på Storberget men då spöregnade det så det fär bli en annan gång.
Långvattnet.
Här var det tänkt att bli en varm brasa men vi ångra oss.
Här är det skönt att sitta när det är vackert väder och man kan höra lommens skrik....och njuta av stillheten
En fin sten.
Tallarnas slingrade rötter.
Och här är "hemlighuset" någon har karvat in det obligatoriska hjärtat.
Det var tyst och stilla i den lilla finnmarksbyn....
Lekande vatten...det ändrar sig hela tiden, porlar och slingrar sig, kastar sig mot stenar och strömmar vilt genom vildmarken.
Vackert.
Svårt att fotografera vatten i rörelse men det får väl duga.
Ja en bild till sedan fortsatte vi
Vitsipporna började kura ihop sig i det kyliga vädret....var är solen som ska smeka dess vita kronblad?
Brrrrr, blött och kulet, skönta att mina tre ulltussar fick komma in i bilen och få värme
Vet inte hur den här bilden blev, ser ut som om jag har silverspray i håret, jag som aldrig använder sådant? Fotografens fel...ja vem vet...
Solen tittade fram en liten stund för att påminna att där någonstans bakom regn och rusk så finns jag..
Fick följa med en bild på ett Lärkträd....dock ej från samma kväll.
När vi kom hem så var vi lite frusna så det var inte dumt med varm choklad, och lite som satt fart på blodomloppet och sedan mysa under fällen. Tog fram en bok jag fick av en god vän till mor, far och mig från Kiruna, Elin Andersson , kultursekreterare där och som skrev mycket dikter bl.a i boken Blåbärsfötter. Nu blev det en annan diktare ur den boken som jag tog till mig nu.
NÄR DU SER PÅ MIG.
När du ser på mig
är jag drottningen av Saba.
Himlens stjärnor är diamanter i min krona
Norrskenet är min mantel
med tusen snökristallers mönster på.
När du ser på mig
porlar glädjen inom mig
som vårens friska fjällbäck.
Till fåglars sång dansar jag
viktlös
på blommande sommaräng.
När du ser på mig
djupnar höstens glödande färger.
Den sista rosen rodnar
förföriskt doftande.
Den svarta myllan väntar på
frön från äpplet jag gav dig.
Anette Sandgren
Så somande vi lungt och stilla under fällen, utanför dansade vindarna, snön och regnet, i väntan på att våren gör sitt intåg....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar