MYREN

VID MYREN

Kretsande kring på regntunga vingar irrar

-ensam-svulten en hök omkring.

Skogen, mörk och stum, ifrån dunklet

stirrar

över tomrummets ingenting.

Blott i väster skymtar ännu den matta

sista resten af dagen fram

över klippans kala, av regnets glatta,

aldrig mossöverväxta kam.

Här är stilla vila för trötta tankar,

här kan grämelsen andas fritt,

icke störd av hoppet, som utan ankar

styr där livsvimlets skum går vitt.

Här kan nedbränd lidelse smärtsamt kyla

heta askan i nattkall vind,

här kan ångern sorgset i skymning skyla

av skammens rodnad på avtärd kind.

Här kan sinnet slita det sista bandet,

som vid sorgen ovh livets band,

här dår vägen fram till skumma

landet

till det eviga intets land.

Gustaf  Fröding 1891

Du dansade runt mig...på sensommarens dagar, attakerade

mig från alla håll....en hälsning från en annan värld....bortom bergens

blåa okända land....blev glad av din beröring, lust och kärlek som du visade...

en glädje att du kom....men sedan var du borta....men allt finns gömt i mitt allra vackraste skrin av minnen utav Dig....